tankar

Om en vecka är det tre månader sedan jag lämnade finland! Det känns som om det var igår jag stod på flygfältet och sade hejdå till alla mina närmaste.. Känslan på flygfältet var den konstigaste, jag var inte ledsen, inte extra glad heller. jag fattade verkligen inte att jag var påväg bort för 11 månader. Jag tror inte att jag ännu heller riktigt fattat det. 

Jag har allt såå bra! Skulle inte ha kunnat hoppats på en bättre familj eller bättre vänner. Allt är förstås inte perfekt, och det finns stunder då allt känns hemskt, då jag saknar min värld i finland så att det gör ont i magen. Men jag vet att ni alla kommer att vara där i Juli när jag kommer tillbaka... Men genast när jag tänker på att åka hem till Finland i Juli så kommer dendär känslan pånytt. Jag är livrädd för att måsta åka härifrån, bort från min familj och mina vänner bort från min värld här. 

När jag for iväg från finland visste jag att om 11 månader kommer jag tillbaka och fortsätter mitt liv med alla mina nära och kära i finland. Men det kommer jag inte att göra här. Jag har bara dethär ena året i denhär världen och jag är livrädd att jag inte kommer att hinna med allt jag vill, att 11 månader inte räcker. Förstås kan jag komma och hälsa på, men det är ju inte samma sak. 

Iallafall vet jag att jag måste njuta av tiden jag har här! Göra så mycket som möjligt och försöka att inte tänka för mycket. Om mindre än en vecka börjar mitt fyra månaders långa sommarlov och jag skulle inte kunna vara gladare över det!! För i skolan har jag verkligen inte trivats..Inte pågrund av människorna. Jag älskar min klass över allt och dom alla människorna har hjälpt mig så otroligt mycket under mina månader här. Men jag gör ingenting i skolan, jag sitter där och känner mig konstig, deppar för spanska språket, hinner tänka helt för mycket på allt under 7 timmar av ingenting. 

Oftast så koncentrerar jag mig på dom 2-3 första timmarna men efter det så orkar jag inte mera..

Och nu till dom glada sakerna så att ni inte tror att jag är såhär deppig! Under dessa nästan tre månader har jag hunnit göra en massa saker! Jag kommer inte ens ihåg allting. Men jag har finfina minnen från mina stunder med mina vänner och min familj. Jag börjar känna mig som en normal del av min kompis grupp. Jag känner alla och kan vara mig själv till 100%. 

Jag tror att mitt sommarlov kommer att vara absolut bäst! jag har redan massor med planer. Första veckan i december har vi en resa med alla utbyteselever och det kommer att vara awesome! Jag älskar att prata med dom andra utbyteseleverna för vi alla är i samma situation. Dessutom är det jätte bra att öva spanska med dem eftersom vi alla håller på att lära oss och man behöver inte känna sig lika dum. 

En sak som jag verkligen skulle ha viljat är att ha en annan utbyteselev i min stad! Oj så skönt det skulle vara att kunna träffa den och prata om allt mellan himmel och jord. Förståss finns det väll också bra sidor med att vara ensam och jag har överlevt ensam här i min stad <3

Hoppas hoppas hoppas att spanskan snart börjar flyta! Då skulle allting vara perfekt! Skall försöka att inte stressa för mycket över det.

PS. Jag älskar mina vänner här,

jag älskar min familj här och

jag älskar min stad <3